Makrofotografering kan bli bra med försättslinser om dessa används med förnuft, det vill säga att man väljer lägsta möjliga dioptri för ändamålet.
Det vanliga användningsommrådet är motiv som befinner sig strax innanför objektivets närgräns men inte för nära. Försättslinserna saknar nämligen korrigering mot abberationer och är optiskt närmast att jämföra med läsglasögon (närglasögon). Vid utomhusfotografering av blommor med mera är försättslinser ett utmärkt val, då det är lätthanterligt och smidigt.
Det är vanligt att försättslinser säljes i set om tre, +1 till +3 dioptrier, och att dessa passar och normalt används i normaloptikens filtergänga.
Man skruvar fast försättslinsen i optiken och i en spegelreflexkamera kan då skärpeinställning ske utan problem. Linserna kan också användas i kombination av två (lins 1 + lins 2, lins 1 + lins 3 eller lins 2 + lins 3) eller alla tre försättslinserna (1+2+3) samtidigt på objektivet, men det är inget att rekommendera. Det uppstår lätt störande brytningsfel och man måste blända ner kraftigt för att i någon mån begränsa dessa.
Det går att använda försättslinser även på andra kameror än spegelreflexkameror, skärpeavståndet måste då beräknas och hänsyn måste också tas till parallaxen.
Till skillnad från bälg och mellanringar ger försättslinserna inget ljusbortfall.
Denna artikel omfattas av GNU Free Documentation License. Den använder sig av material från en Wikipedia.