Försättslins används av fotografer pÃ¥ rörlig fot. Vid studiofotografering är mellanringar eller bälg samt makronormal att föredra.
Makrofotografering kan bli bra med försättslinser om dessa används med förnuft, det vill säga att man väljer lägsta möjliga dioptri för ändamÃ¥let.
Det vanliga användningsommrÃ¥det är motiv som befinner sig strax innanför objektivets närgräns men inte för nära. Försättslinserna saknar nämligen korrigering mot abberationer och är optiskt närmast att jämföra med läsglasögon (närglasögon). Vid utomhusfotografering av blommor med mera är försättslinser ett utmärkt val, dÃ¥ det är lätthanterligt och smidigt.
Det är vanligt att försättslinser säljes i set om tre, +1 till +3 dioptrier, och att dessa passar och normalt används i normaloptikens filtergänga.
Man skruvar fast försättslinsen i optiken och i en spegelreflexkamera kan dÃ¥ skärpeinställning ske utan problem. Linserna kan ocksÃ¥ användas i kombination av tvÃ¥ (lins 1 + lins 2, lins 1 + lins 3 eller lins 2 + lins 3) eller alla tre försättslinserna (1+2+3) samtidigt pÃ¥ objektivet, men det är inget att rekommendera. Det uppstÃ¥r lätt störande brytningsfel och man mÃ¥ste blända ner kraftigt för att i nÃ¥gon mÃ¥n begränsa dessa.
Det gÃ¥r att använda försättslinser även pÃ¥ andra kameror än spegelreflexkameror, skärpeavstÃ¥ndet mÃ¥ste dÃ¥ beräknas och hänsyn mÃ¥ste ocksÃ¥ tas till parallaxen.
Till skillnad frÃ¥n bälg och mellanringar ger försättslinserna inget ljusbortfall.
Denna artikel omfattas av GNU Free Documentation License. Den använder sig av material frÃ¥n en Wikipedia.