Aberration, avbildningsfel i linser och speglar.
De vanligaste typerna av abberation är sfärisk aberration och kromatisk abberation.
Sfärisk aberration
Sfärisk aberration uppstår då ljus bryts igenom en lins som är sfäriskt slipad, och orsakas av att ljuset som bryts i kanten av linsen inte fokuseras på samma brännpunkt som ljuset i optikens centrum (dvs ljus närmare linsens optiska axel). Problemet med detta är att man inte entydligt kan bestämma en brännpunkt i bildplanet och därmed måste skärpan ställas in där majoriteten av ljusstrålarna har sin brännpunkt. Sfärisk aberration är mycket ovanligt i moderna objektiv eftersom man ofta kan eliminera den genom att använda glas av riktigt hög kvalité samt genom att bygga ihop kombinationer av positiva och negativa linser. På äldre objektiv som lider av sfärisk aberration kan man ganska enkelt komma undan problemet genom att använda en kraftigare bländare.
Kromatisk abberration
Kromatiska abberration syns som blödande, ofta med lila ton, linjer längs med kanter med stor skillnad skillnad i kontrast. Problemet var mycket vanligt på i stort sett samtliga digitala kompaktkameror som tillverkades i början av 2000-talet. Den kromatiska aberrationen uppstår vid refraktion i glas etc. Vid reflektion i speglar spegelteleskop etc uppstår inte kromatisk abberation.
Denna artikel omfattas av GNU Free Documentation License. Den använder sig av material från en Wikipedia.